Satt och fundera på hur jag kan undvika att komma ner i dom dalarna jag har. Såg nyss ett program på tv om en familj som skulle välja en hund. Blev helt kär i en hund av rasen Long Bearded Colli. Så tillgiven och försiktig, men endå kelig. Kärleksfullaste hunden jag någonsin sett. Har kollat in den, den värkar underbar. Sitter helt allvarligt och ska se om jag kan belåna mig lite pengar för att skaffa en hund. För hunden står där i vått och torrt. En sådan vän behöver jag för att klara vardagen. Ha nån att komma hem till. För flyttar jag hemifrån nu så blir det nog faktiskt ett hus/radhus. För helt allvarligt, jag rör på mig mer, får ett ansvar, en rutin. Sådana saker jag måste öva på, gör jag inte rätt så staffar det sig direkt. För katt kan jag inte skaffa med en kanin i huset som är livrädd för katter. Inte konstigt när han har blivit klöst i ute buren. Dom hundarna jag känner för är mer än den jag skrev innan är border collie/collie, fransk bulldog, Rottweiler. Men jag har läst lite nu och är helt på den här Bearded Collie.
Min farmor kan ju ta hand om han (ja, vill helst ha en hane, vet ej varför. Katter vill jag ha honor, hundar ska va hanar) om jag nu får ett jobb. För nu när hon kanske blir själv kan de va skönt med sällskap. Hon behöver nån, så träffar jag henne mer också på köpet. Pappa behöver nån som stöttar han i dom här dagarna när det är svårt. Vi kan knyta familjen igen. Har nog ALDRIG känt mig så motiverad. Vi behöver nån kärleksfull hund som kan ta oss ut på aktiviteter. Men jag ska va den som tar ansvaret och gör någonting rätt här i livet.
Ska prata med far imorn. Detta känns rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar