Har så många tankar och en svidande solbränna och kände att jag kan inte somna så därför jag tog en lång runda med cykeln.
Det är så mycket skit som har hänt det senaste året att jag gick rakt in i väggen efter midsommar förra året. Vad det var för en massa pallar jag inte skriva, men den stora grejen var att jag blev helt oskyldigt bestraffad av svenska rättsystemet. Det enda jag hade gjort var att hyra ut min lägenhet i andra hand till en person som råkade va med om något jävlig dumt. Men för första gången på enormt länge känner jag att mitt liv börjar komma tillbaka. Har dom senaste fem veckorna har jag börjat leva igen. Fick ju ett stort bakslag när farfar gick bort, men har faktiskt tagit det bättre än förväntan. Har gjort så mycket för mig själv att jag börjar känna mig stolt. Nu ska jag bara ut ur den här kokongen av skit och tillbaka till mitt rediga liv jag hade där jag hade mål, lägenhet, husdjur, jobb, flickvän m.m. Blev ju av med allt och då går man under om man inte är stark. Pallade inte och bara ville fly allt. Därför tänker jag två gånger minst innan jag gör nått nu, vill aldrig mer må som jag har gjort, aldrig. Kommer bli försiktig som människa.
Denna påskhelgen har varit underbar, både vädermässigt och saker som har hänt. Har varit ute myckt, solat, umgåtts med enormt trevliga människor, varit med familjen och trivts.
För när mamma bodde här vantrivdes jag hemma. Flydde hemifrån så fort jag kunde, blev ju av med min första kärlek som vara i 4 ½ år för att jag inte kunde bo hemma, satte ju press på att vi skulle skaffa eget eller flytta in hos hennes föräldrar.
Är faktiskt skönt efter mina föräldrars skiljsmässa för 1 år sen att se pappa så glad, och att man kan va hemma utan att va med om en massa bråk. Har ju valt att inte ha någon kontakt med mamma, men har inte tänkt ha det så här förevigt. Den dagen allt ser bra ut igen med mig kommer jag ge henne en chans.
Älskar min familj som stöttat mig och lyssnat när det har varit svårt. Speciellt min far, kommer va evigt tacksam för allt han har gjort, Älskar dig. Men även min syster, faster, farmor och min bror.
Gick en lång runda "idag" (måndag) med farmor, tog en omväg till kyrkan och prata om farfar och hans begravning som är om en vecka. Kändes skönt att prata med henne, och jag tror hon kände detsamma. Hon berättar hur hon vaknar kallsvettig varje natt. Kan inte vara lätt att förlora en livskamrat som hon har levt med sen hon var 19 år. Sen är jag förvånad över hur frisk hon är fysiskt, hon går kvikt och alart och har inga större ledproblem. Hon är trots allt 81 år. Hon må vara lite smått förvirrad, men inget som är jobbigt, inte mer än va normala äldre är. Farfar va ett undantag, han va ju klarare i huvudet än vad många i min ålder är ändan in i döden.
Nä, nu börjar jag bli lite trött. Va skönt att skriva av sig lite. Här kommer 3 bilder från helgen. Cykeln ute på Råbocka vid havet, fest i klippan på lördagen och Huggins jam/fest kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar