Då är farfar hemma. Han va en helt annan människa, har aldrig någonsin sett han så svag. Jag fick bära in han från taxin, han vägde ju ingenting :(. Han va så svag.
Han hade kräkt hela resan, så direkt när jag hade satt han i hallen för att ta av hans skor så börjar han ulka sig. Så de blev att hämta närmaste fat. Satt och prata med distriktssköterskan sen om läget. Det ser inte bra ut, han kommer nog vara sängliggande tills han hamnar i koma. Dom har skurit ner på dom flesta tabletterna för att ge han lite extra tid att leva. Så nu får han bara vätskebindande, smärtstillande och mot illamående. Så hemskt att se. Ville bara gråta när jag bar in han, för han va så glad att se mig, men han va så matt så vi inte äns kunde föra en dialog. Tycker synd om farmor och farfar. De är fan inte lätt att bli gammal. Hoppas han inte lider allt för mycket.
Har fixat så att jag hämtar ut hans recept imorgon, för farmor kan ju inte åka ifrån huset. Ställer upp till dom till 100% nu. Dom har ju alltid hjälpt mig.... alltid. Dom är så jävla snälla. Fan, nu börjar jag gråta.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar